Affektsmitta

De flesta av oss har erfarenhet av hur lätt det är att smittas av andras glädje och skratt. Detsamma gäller andra känsloyttringar som till exempel ilska, upprördhet och gråt. Vi själva smittar också av våra känslor på andra, men vi har olika förmåga att hantera och förhålla oss till andras känslor.

Affektsmitta är ofta omedveten och sker automatiskt via icke-verbala signaler. Det är vanligare att vi blir smittade av de som står oss nära och smittan drabbar oss i olika grad beroende på hur vi själva mår. Negativa känslor smittar lättare och ger starkare reaktioner än positiva känslor. Om en känsla uttrycks på ett starkt sätt så smittar den lättare än om den inte gjort det. Hur lätt vi smittas av andras känslor beror också på ålder, erfarenhet och personlighet. Vissa skärmar lättare av sig från både egna och andras känslor.

Om man är medveten om och reflekterar över sina egna känslor så kan man undvika att bli smittad eller att smitta andra med de egna känslorna. Vi kan alltså medvetet välja att smitta någon med lugn. Ett bra exempel är ett barn som springer och sedan ramlar. Barnet söker automatiskt den vuxens reaktion. Om den vuxne ger oroliga signaler så gråter barnet men om denne istället håller sig lugn så är risken för tårar och gråt mindre. Det vill säga att barnets gråt är en reaktion på den vuxnes oro och affektnivån ökar i samspelet mellan de båda.

Det innebär att vi kan behöva reglera uttrycket i våra känslor för att samspelet med andra ska fungera. Det gäller inte minst när vi möter människor med autism och/eller utvecklingsstörning.