Alingsås kommuns öppna digitala kurser
Historiska begrepp under 1900-talet
Historiska begrepp under 1900-talet
I början av 1900-talet delades begreppet sinnesslöhet upp i flera kategorier. Den formella definitionen av sinnesslöhet hos vuxna var att ha en 15-årings utvecklingsnivå vilket senare sänktes till 11 år. Ett barn som inte kunde lära sig att läsa ansågs också vara sinnesslö för att barnet inte klarade av att läsa till konfirmationen. I begreppet ingick även blinda, dövstumma, epileptiker och personer med rörelsehinder samt homosexuella. Kvinnor som ägande sig åt otuktigt beteende eller hade ett ohämmat sexualliv ansågs också vara sinnesslöa. 1920 kom en klassificering som beskrev följande: svår idioti – ingen språkförståelse, imbecill – förstår enkelt språk, lindrig idioti – kan använda ett fåtal ord och fraser.
År 1915 antog riksdagen Lag om äktenskaps ingående och upplösning. Det innebar att sinnessjuka/sinnesslöa och epileptiker inte fick gifta sig. Det främsta syftet var att förhindra personerna att få barn. Från 1935 ändrades lagen och tillät epileptiker att gifta sig om de lät sterilisera sig, och från 1945 gällde dispensen även sinnessjuka/sinnesslöa. Lagen fanns kvar till 1973.
Steriliseringslagen kom 1934 och den gjorde det lagligt möjligt att tvångssterilisera vissa grupper för att hålla den svenska rasen ren. Man ansåg också att vi var för många i Sverige och man ville minska barnafödandet. De grupper som drabbades var de sinneslöa men även lösdrivare, samer och zigenare steriliserades under tvång. Lagen upphävdes 1938 för de flesta grupper när man ansåg att befolkningsmängden var lagom stor, men kvarstod för sinnesslöa fram till 1973.
Mellan 1945 och 1955 genomfördes Vipeholmsexperimentet. Studiens syfte vara att ta reda på hur tänder påverkas av socker och sötsaker. Den genomfördes på Vipeholm, som var ett rikssjukhus för svårskötta, obildbara och sinnesslöa män. Experimentet omfattade ca 650 personer och inleddes med kariesprovocerande kost såsom Vipeholms toffee, choklad och söta drycker. Studierna gjordes mestadels på de som inte kunde tala och som hade få eller inga anhöriga. Således kunde personerna inte berätta om studien och inga anhöriga kom och såg vad som hände. Konsekvenserna blev förstås att många av deltagarna i försöket fick dra ut sina tänder i tidig ålder och blev därmed tandlösa resten av livet. I studien utsågs dessutom de som var rädda för tandläkare att pröva olika behandlingsmetoder. Resultatet kom 1953, varvid man kunde konstatera att klibbiga kolhydrater som fastnar i tänderna ger upphov till karies och att man måste borsta sina tänder för att skydda dem. Därefter lades studien ner.
I mitten av 1950-talet avskaffades orden sinnesslöa, idioter och imbecilla och ersattes med efterblivna. Samhällets ansvar utökades genom införandet av särskolorna. Dock var skolan enbart till för de som ansågs vara bildbara.
1967 kom Omsorgslagen och den trädde i kraft den första juli 1968. I den nya lagen användes för första gången begreppet psykiskt utvecklingsstörd. Omsorgslagen var ett stort genombrott för alla som var i behov av omsorg och ett stort steg framåt mot hur lagstiftningen ser ut idag. Med den nya lagen kom ”Normaliseringsprincipen” som innebar att levnadsförhållandena för personer med utvecklingsstörning skulle vara desamma som för andra personer i samhället. Även obildbara barn gavs rätt till förskola och undervisning i träningsskola.
1986 reviderades lagen och det infördes intagningsstopp på vårdhem och specialsjukhus och man påbörjade en förflyttning av dessa personer till andra boendeformer. Den första januari 1989 avskaffades omyndighetsförklaringen och de som behövde stöd fick god man eller förvaltare. 1993 övertar kommunerna allt ansvar från staten gällande personer med utvecklingsstörning och lagen breddades till att gälla flera olika personkretsar.
I och med att LSS-lagen tillkom 1994 så börjar man använda ordet funktionshindrad. Idag använder man flera olika namn såsom brukare, funktionsnedsatt, boende och person med utvecklingsstörning.