Med handikappsreformen ville man slå fast en humanistisk människosyn. Ingen människa skulle vara mer värd än någon annan och rätten till respekt för människovärdet skulle inte vara beroende av frånvaron av funktionsnedsättningar eller inte.

LSS riktades till en tämligen bred grupp av människor med funktionsnedsättningar. Fokus låg dock på dem med stora funktionsnedsättningar. 1994 antogs lagen om assistansersättning (LASS) som tillsammans med LSS bidrog till ökad valfrihet, främst genom insatsen personlig assistans.

Syftet var att undanröja svårigheter i den dagliga livsföringen (ADL). Av LSS framgår det att verksamheten enligt lag ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet in samhällslivet för personer som ingår i lagens personkretsar.

Det övergripande målet är att den enskilde genom olika stödinsatser får möjlighet att leva som andra.