Ergonomi i vården

Förflyttningskunskap

Förflyttningskunskap är ett samlingsnamn för all den kunskap som behövs för att förflyttningarna i vården ska vara skonsamma och trygga både för brukaren och vårdpersonalen. Det räcker inte att ha kunskaper i ergonomi och arbetsställningar/arbetsrörelser. Man behöver också kunskap i hur tyngdkraften och hävstänger påverkar och finns med i våra rörelser. Hur brukarens rörelseförmåga (förmåga till rörelse) och rörelseutförande (hur rörelserna utförs) ser ut vid funktionsvariationer, så kallade kompensatoriskt rörelsemönster, och hjälpmedelskunskap. Dessa begrepp används för att förklara en förflyttning på ett tydligt och enhetligt sätt.

I Förflyttningskunskap ingår också kunskap om hur man på ett bra sätt kan bemöta och kommunicera med brukaren kring hens förflyttningar, få brukaren att känna sig trygg och vilken tid som behöver avsättas för att passa brukarens förutsättningar. Därför kan arbete med förflyttningar inom vården inte liknas vid annat fysiskt arbete som förekommer på andra arbetsplatser såsom tvätteri, bageri eller byggarbetsplats. Det är skillnad på lyft och föremålshantering där inarbetade tekniker kan användas på ett bra sätt, jämfört med att stödja en levande människa med individuella förutsättningar i sina förflyttningar. Hur förflyttningskunskap används i praktiken kan du läsa om i de olika förflyttningsexemplen.

Val av förflyttning sker i tre steg

En förflyttning byggs upp i tre steg med utgångspunkt i att brukarens förmåga till rörelse består eller stärks. Det gör man genom att i alla förflyttningssituationer skapa förutsättningar för brukaren att så långt det är möjligt använda sina egna förmågor och aktiva kraftkällor, tryck- och skjutkraften i exempelvis sina armar, ben och bäcken. Ett sådant arbetssätt innebär att du som vårdpersonal avlastar din fysiska insats maximalt. Men för det krävs förarbete och planering.

1. Gör en bedömning av brukarens fysiska och kognitiva förmågor som kan ha betydelse i aktuell förflyttning och en riskbedömning. Det styr valet till ett förflyttningsalternativ där kraven och förväntningarna på brukarens medverkan varken blir för högt eller lågt ställda.
2. Anpassa valet av hjälpmedel till den miljö och situation där de ska användas.
3. Bedöm vilken fysisk insats och vägledning som krävs av vårdpersonalen.

Tänk också på att brukarens förmågor kan variera över ett dygn och från dag till dag. Därför ska man göra en ny bedömning inför varje aktuell förflyttningssituation.